Elvis
Så kom dagen då det var dags för vår fina Elvis att åter åka tillbaka till sin uppfödare för tillridning. En månad skulle han vara iväg och det kändes där och då som en hel evighet.
Men tiden gick snabbare än vi trott och snart var dagen då vi åter fick hämta hem honom kommen. På plats hemma hos Therese fick vi oss först varsin ridlektion på hennes rutinerade Efni (bilden nedan), som trots sina 18 år till trots hade mer energi och nerv än någon häst jag ridit tidigare. När både jag och Elsa provad på Efni så fick vi äntligen sitta upp på vår Elvis. Så fantastiskt fin han blivit och nu hade vi en liten häst med en relativt säker tölt ändå. Nu var det upp till oss att förvalta det.
Till en början red vi ut mycket, både för att låta Elvis bekanta sig med ridvägarna i vår omgivning, men också för att allt för tillfället var en enda stor gegga efter höstens ihållande regnoch det gick inte att rida annat än ut.
Julen kom och gick, vi firade nyår hos hästarna i stallet och efter tolvslaget hade vi tre hästar i åldern, 4, 11 och 28 år! Den äldsta av dem råkade ut för hovböld, mugg och lymfangit på en och samma gång så det blev några veckors ofrivillig vila som kom att bli en månad på grund av att den första snön började töa för att sedan åter frysa och förvandlas till ren blankis.
Under julledigheten passade vi på att ta kontakt med ett stall i närheten som har ridhus och började rida där en gång i veckan. Elvis som aldrig tidigare varit i ett ridhus skötte sig exemplariskt och visade på väldigt fin tölt och galopp. Den senare gångarten är hans stora favorit till Elsas stora lycka. Man behöver inte be honom att galoppera två gånger, ibland inte ens en gång.
Utöver att träna på gångarterna så passade vi även på att arbeta över bommar för att så småningom ta oss över vårt första lilla kryss.
Jul och nyårshelg innebar även mellandagsrea och där införskaffades ett gäng schabrak från PS of Sweden och Equestrian Stockholm. Nu blev Elvis minst lika kittad och matchad som Sally.
Tillsist ersattes äntligen all lera mot kyla och snö. Ridmöjligheterna ökade i och med att vi nu också kunde jobba lite mer ute på frusna gärden. Jag tror också att hästarna uppskattade att slippa all fukt och gegga, Elvis bytte i alla fall ligghallen mot snön och sågs liggande i snön och sova i princip varje dag. Isen i hans päls vittnade också om detta, men har man sitt ursprung från Island så är väl detta hans rätta element.
Trots sin unga ålder så fungerar han så bra i ridningen, både ensam och i grupp. Vaken och pigg men samtidigt så trygg och klok. En gammal mans själ i en ung kropp. Nu vågar jag ge mig iväg helt på egen hand. Det är mysigt att rida tillsammans med Elsa men ibland är det otroligt rogivande att bara vara ute i naturen helt själv med sin häst. När ny snö lade sig ovanpå all is så kunde äntligen Farran få komma igång igen och vilan verkade bara ha gjort henne gott.
Det började också bli dags att köpa en ny sadel. Valet föll på en Tölthestar Hrafn och både vi och Elvis var väldigt nöjda med den. Till vår stora förvåning låg den också jättebra på Sally vilket innebar att Elsa nu också hade en dressyrsadel till henne de gånger vi inte red tillsammans. Sally visade sin uppskattning över sadeln genom att ta ut steget på ett helt nytt sätt och vara betydligt mer framåt än tidigare. Hon har ju alltid varit extremt irriterad när vi spänner sadelgjorden, men med Elvis nya anatomiska gjord som födelar trycket så märktes det stor skillnad. Nu ska vi leta på en liknande som passar hennes hoppsadel. Inte det lättaste då de dessa gjordar ofta inte finns i hennes längd, det lutar nog åt att det får bli en Eric le Tixerant gjord då dessa finns i 90cm.
Årets första månader bjöd som sagt på både snö och kyla, men mot mitten av februari började ändå solen värma och vi behövde inte bli helt genomfrusna under ridturerna. Nu har vi kommit till den sista veckan innan Elvis ska gå på en lång välförtjänt vila. När det är dags att komma ingång att rida igen kommer vi stå inför vår och värme - maj. Just nu känns det väldigt långt borta, men veckorna tenderar att rulla på så snart är vi där. Vi har ju våra andra två hästar att rida under tiden, som tur är och Elvis kommer må gott av att få ta det lugnt och landa efter all ny kunskap.
