Sommartid
Då har vi sommartid igen då =), härligt med ljusa långa kvällar. Man hinner lixom med så mkt mer då på ngt vis. Johan klagade dock över att han skulle missa en timma idag men Elsa såg till att vi kom upp i tid. 05:30 tyckte nämligen hon var en utmärkt tid att gå upp. Johan offrade sig medan jag sov vidare en stund, efter 1½ timme gjorde han ett försök att se om hon kanske skulle kunna tänka sig att sova vidare lite, men inte då. Blev frukost istället. Sen någon timma efter frukosten gick hon med på att sova och som hon sov. Fullständigt borta i 1½ timma, varför kunde hon inte bara ha sovit den tiden extra på morgonen istället?
Jahopp. Har betalat räkningar också, alltid lika kul - not! Men kontot såg iaf aningens trevligare ut efteråt än det brukar, alltid ngt.
Nu ska vi snart fixa lite med maten och sen har jag och Unsan planerat in en promenad. Ikväll blir det stallet för intag samt lite motionering av pållan. Hon har garanterat träningsvärk från igår. Duktig var hon men Lisa var stenhård så hon kunde inte fuska det minsta utan att hon såg det. Försökte stundtals springa ifrån det jobbiga men jag tyckte att jag lyckades parera det bra och även om hon var taggad så gjorde hon det hon skulle. Kul var det också och nyttigt. Man tycker ju att det känns bra när man rider och så kräver man inte det där lilla extra av henne, men det tvingades jag göra igår. Hela Farran löddrade efteråt och jag var rätt svettig jag med. Sen tyckte hon ju att det var himla spännande att få komma iväg på en liten utflykt... Trippade på tå från transporten in i ridhuset och hade fullt upp med att spana ut genom fönstren till en början. Då och då såg hon också en snygging hon bara var tvungen att gnägga till då hon passerade speglarna, knäppa häst. Var lite fundersam till hur hon skulle vara att lasta nu när hon inte åkt transport på ett halvår. Inte blev det bättre av att det visade sig att bakbommen var kvar hemme när jag skulle lasta. Som tur var kom Louise precis då och kunde hålla koll på Farran medan jag åkte hem och hämtade den. Från att ha haft gott om tid på mig fick jag nu smått bråttom och stress och lastning är ju inte riktigt ngn bra kombination. Men min lilla pärla bara traskade raka vägen in in i transporten och stod förväntansfullt och sprakade innan vi kom iväg *love*. Lymfangiten försvann helt den också, verkar som om att den fösvinner mer ju hårdare jag rider och hon gick rent också. Det är skönt att rida för en tränare som hela tiden kan hålla koll så att det ser bra ut, är ju inte alla gånger man kan avgöra det själv.
Nee nu är jag hungrig, dax att laga mat.
Kram