Terrängträningen
Igår var det terrängträning på Kvinnerstabanan. Vi började med att skritta fram till platsen vi skulle träna på. Det visade sig vara en platå med en massa hinder. Upp till platån sträckte sig en väldigt brant backe, ska vi upp här frågade vi oss tveksamt. Sia hävdade att det skulle vi visst och tillade att lite senare skulle vi även ner den vägen. Kan säga att jag inte kände mig direkt övertygad på det där med ner med tanke på att det kändes som att vi skulle tippa baklänges på väg upp...
Vi började i alla fall lite lätt med att hoppa några stockar. Farran var aningens övertänd så det kändes bra att vi inte började på något värre. Det där med att hoppa i ström får henne lixom att tagga till lite för mycket och underlaget var rätt så slirigt så jag fick kämpa hårt med att hålla henne hyfsat sansad mot hindren. Efter hindren behövdes dock en lååång bromssträcka...
Jag och Farran uppe på platån
Första stocken
Mellan hindren
Sen övergick vi till att hoppa grav och coffin. Var lite otrevligt att hoppa coffin då Farina var så taggad. Lerig landning och så en pålle som mer än gärna bara vräkte sig in och igenom. För er som inte vet vad en coffin är så består det först av en stock med landning i nerförsbacke, längst ner är en grav och sen är det uppförsbacke efter graven till en annan stock. Blir som en liten serie. Travade in i den till en början och det gick bra så då vågade jag mig på att galoppa också och nu hade hon taggat ner en aning så det fixade sig.
Sen satte vi ihop hindren till en bana. Farran blev stark och lite för lång så vid hindret på bilden nedan slog hon i tassarna ordentligt
Gick även lite väl fort in i coffin så där styrde jag undan henne och gjorde om...
Sista hindret på banan
Sen skulle vi då hoppa ner för backen... Sia hävdade att hästarna skulle vara kloka och bromsa upp sig själva och antingen galoppera ner lugnt eller trava. Erbjöd mig att vara först ut för att Farran inte skulle jaga efter de andra utför, men hon jagade på sig själv ändå... Fick stopp på henne en bra bit bort och klok var hon inte för hon fräste ner för den där backen i en jädra fart, lr hon hade säkert koll på läget medan jag satt och bad för att hon inte skulle snava...
Uppför var betydligt härligare, full fart och sen över lilla hindret som avslutning.
På väg upp, ganska brant som ni ser...
och så ett skutt över hindret på krönet.
Efter det gick vi vidare till en annan plats med lite trappor, nedhopp och upphopp samt hinder med lägre landning. Nu var det en betydligt lugnare Farina som började bli lite mör...
Vi började med att träna nedhopp
Sen hoppade vi upp för det oxå
Efter det skulle vi hoppa två hinder i följd med lägre landning. Höll ihop Farran lite för mycket inför det första så vi kom väldigt nära vilket resulterade i ett språng rakt upp och en tung landning. Sträckte varenda ryggmuskel jag har och hjälmen hamnade på snoken... Andra hindret gick mkt bättre och när vi tog om så gick båda bra...
Andra hindret...
Avslutningsvis skrittade vi iväg till vattnet. Farran var fortfarande heltänd, om än trött men skrittade på som attans. Tänk om hon kunde plocka fram den skritten på banan...
Passade på att gå ner i vattnet först för att Farina inte skulle få draghjälp av de andra och efter lite misstänksamt snoozande på vattnet så plaskade hon i. Sen travade och galopperade vi ner i det flera gånger. Nu orkade hon dock inte hålla galoppen genom vattnet utan bröt av till trav, blidde ett tufft pass...
Konstaterade när vi kom hem att hon säkert gått ner 50kg på den där träningen då hon var bra mycket smalare än när vi åkte... ;)
Kul var det iaf och Farran var lycklig... Vicken fin häst man har =)
Bjuder vällan på filmen oxå...
Med varning för ljudeffekter...
http://www.youtube.com/v/JDg8w64ttqk&hl=sv&fs=1"></param><param