Det gick ju bra - eller inte.
Storbölade av frustration och besvikelse när jag kom hem, känns aningens löjligt om jag försöker titta på det ur ett större persepktiv, det finns ju betydligt värre saker än att ha ont i ett knä vid löpning. Men i mitt lilla träningsperspektiv känns det som en väldigt stor sak. jag vill inte vila från löpningen och behöva backa i träningsintensitet när jag kan komma igång igen. Jag vill ju slå rekordet från i söndags. Helst igår... Ja ni förstår.
Nu tar jag mig en tur på Farina istället och hoppas på att få upp värmen.