När en inte kan hålla sig längre...
I fredags när Farran och Sally fått sin motion så var det dags för Elvis att få sin lilla promenad. Helgen innan hade vi varit en sväng till Västerås för att köpa honom en sadel och den såg ut att ligga rätt bra. Detta i kombination med att Elsa håller på att längta ihjäl sig efter att få rida sin häst gjorde att vi tog beslutet att låta Elsa sitta på ryggen under promenaden. Lite spända och pirriga gjorde vi iordning honom, cool som han är så bekymrade det honom inte ett dugg att vi sadlade. Väl ute på stallplanen så stämde Elsa av med honom medan hon satt upp, precis som hon fått lära sig att göra. Men han stod bara förväntansfullt med spetsade öron och Elsa kunde sitta upp.
Vi skrittade ut och maken till nöjd kille får man leta efter, han tyckte det var så roligt och av uttrycket att döma så upplevde jag honom nästan som stolt över att få traska iväg med sin egen lilla människa på ryggen. Promenaden gick över förväntan och Elsa var mer än nöjd med sin fina kille. Nu har vi dessutom fått ok att rida honom kravslöst några gånger i veckan tills det är dags för honom att åka på tillridning och redan idag är det dags igen.
