Onsdag

Igår hände något konstigt så det måste jag berätta om först. Jag kräktes igen och då blev det fart på mamma och pappa. Jag fick nya kläder och sen skulle vi ut och åka bil, mitt i natten. Satt och klurade på vart vi skulle tänkas ta vägen men kunde inte komma på något. Tillsist stannade vi i alla fall vid ett hus med en massa upplysta skyltar och så gick vi in och mamma pratade med en tant. När mamma och tanten pratat klart fick vi sitta i något som kallades väntrum, var nästan som när man är hos hon tanten som sticks, men inte riktigt. Massor av barn var det i alla fall så jag hade massor att titta på. Vi väntade länge men tillsist kom en annan tant och hämtade in oss på ett rum. Tanten pratade roligt med mig och det kändes som att det här kunde nog bli spännande, det blev det inte. Mamma tog av mig kläderna och sen kom en vilt främmande karl och stoppade en termometer i rumpan på mig. Det går väl an när mamma och pappa gör det men inte såhär. Protesterade å det grövsta. Gallskrek vred mig som en mask och gjorde allt för att förhindra dem från detta tilltag. Hulkandes satt jag sen hos mamma och tittade misstänksamt på både karln och tanten. Sen la tanten ett varmt omslag på min hand, var väl ok och lite mysigt tills hon sa att jag var tvungen att ha det på handen en stund. Tvungen är inget jag gillar så mamma och pappa fick fullt upp med att hålla fast mig. Sen kom tanten tillbaka och den här gången höll hon fast min hand och mamma höll fast mina armar. Detta bådade inte gott, att bli fasthållen brukar alltid resultera i något otrevligt som sprutor eller snorsugen. Jag skrek för full hals men tanten var obeveklig och stack mig i fingret med en nål och det kom BLOD! Sen fick jag ett plåster på fingret och då kändes det lite bättre. Efter en stund kunde jag inte hålla mig längre utan var tvungen att inspektera mitt fina plåster och vips så hade det lossnat. Provade att mata mamma med det men hon ville inte ha. Pappa tyckte det var lite äckligt så han tog plåstret och slängde det. Det skulle han inte ha gjort för jag fick ett fasansfullt utbrott, mitt plåster!!! Snabb som en vessla plockade pappa upp plåstret igen och så var allt åter frid och fröjd.
Därefter följde en lång väntan, eftersom det var mitt i natten kröp jag ihop i mammas knä och somnade. Plötsligt vaknade jag av att någon klämde på min mage, tittade mig storögt omkring och konstaterade att det återigen var en vilt främmande karl. Här skulle inte klämmas på några magar och inte tittas i någar öron eller halsar heller för den delen, jag vägrade! Tyvärr var både mamma och farbrorn starkare så jag blev undersökt i alla fall men inte utan protest kan jag lova. När farbrorn var klar pratade han med mamma och pappa och sen fick jag ta på mig och åka hem. Det var den dummaste utflykt jag någonsin har varit med om, nästintill traumatiserande. När jag kom hem ficm jag i alla fall en stor flaska välling och sen somnade jag utan problem.

Vaknade:
07:30
Vågade man öppna ögonen idag? Jodå vi var hemma och både mamma och pappa låg bredvid. Att man får sova i mammas och pappas säng är nog det bästa med att vara sjuk, det är så mysigt.

Morgonens aktiviteter:
Åkte runt lite i gåstolen, orkade inte riktigt engagera mig i att köra på några hundar så jag nöjde mig med att iaktta dem medan de åt. Hundarna var dock skeptiska och aningens misstänksamma medan de åt. Det är bra om de tror att jag inte kommer att köra på dem för då blir det bara lättare när jag väl tänker göra det. Sen åt vi frukost, jag fick en smörgås. Åt det mesta själv men Ina och Nicko fick varsin bit. Efter frukosten åkte jag lite mer gåstol och sen fick pappa för sig att använda snorsugen, det brast direkt, nu fick det väl ändå vara nog! Hjälp! Men när han var klar så stod vi i fönstret och tittade på när fåglarna åt bröd som vi ställt ut till dem.


Kommentarer
Postat av: Mormor

Elsa du vet att du kan ringa mormor om dom är för hemska mot dig jag kommer som ett skott. Kram mormmor

2010-02-24 @ 21:18:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback