Måndag
Vaknade:
07:30
Mamma var riksseg så vi gick inte upp förren 08:15, hon hävdade att det var mitt fel eftersom jag haft "drive - in" på tuttarna hela natten och fyllt på så snart det sjunkit undan minsta gnutta. Men efter gårdagens bajskalas så behövde jag fyllas på. Har ju varit lite trög i magen hela helgen och fick ju därför katrinplommonspuré av mamma igår. Det hade effekt! Mamma var jättenöjd över att pappa var den som upptäckte det hela, fyra dagars samlande i en enda blöja!
Frukost:
Gröt med katrinplommonpuré.
Ska tydligen inte ges chans att göra om gårdagens bedrift...
Dagens outfit:
Måndagsmys i Championdressen.
Kolla in strumporna! Eller strumpbyxor är det med såna där små kluttar under som gör att jag får upp makalösa hastigheter på gåstolen!
Morgonens aktiviteter:
Promenad med hundarna, eftersom det regnar idag fick vi hämta Ina i sängen och tvinga henne att följa med ut. Låg och tittade på regnet och lyssnade på hur det smattrade mot regnskyddet och sen blev jag tröttare och tröttare och tröttare...
Förmiddagens aktiviteter:
Vaknade och hörde fortfarande regnet smattra mot regnskyddet, tittade upp och såg att mamma vinkade till mig i fönstret - mysigt! Mamma måste ha någon form av sjätte sinne för det där med när jag vaknar för hon är alltid där.
Mamma lyfte ur mig ur vagnen och satte mig i gåstolen, gick runt lite och kollade när hon hängde upp mina nytvättade kläder och sen började hon torka på luckorna i köket. Sakta började den där känslan av tristess sprida sig i kroppen, åkte fram till hundarna som låg på kökssoffan och kollade om de var intresserade av att agera måltavlor, men inte. Nu började det bli riktigt tråkigt så jag uppmärksammade mamma på detta. Hamnade då i barnstolen istället, som om det skulle vara så mycket roligare. Men sen fick jag en majskrok och då vände tristessen till ren glädje på ett ögonblick eftersom hundarna nu blev mer än intresserade. Det blir världens action när jag kastar ner en majskrok på golvet, båda kastar sig handlöst ner från soffan och hugger vilt efter bytet. Gapade sedan lite på mamma så att jag fick en ny majskrok och sen började vi om igen - tills mamma vägrade ge mig fler majskrokar. "Du kastar ju ändå bara ner dem på golvet" sa hon. Ja men hallå - det är ju lixom det som är vitsen, annars blir det ju inget kul. Jaha, så blev allt trist, trist, trist igen och det lät jag mamma veta. Då hände något som för alltid kommer lämna spår i min uppväxt. Detta trauma kommer följa mig under min uppväxt och ligga till grund för min personlighet - mamma la ner mig i sängen. Så snart jag hamnade i den så satte jag igång att visa mamma hur otroligt pigg jag var, för är man så pigg kan man ju bara inte ligga i sängen. I sängen ligger man ju bara om man ska sova och sova det tänkte jag INTE! Men nu började det hemska, mamma brydde sig inte om att jag var pigg, istället hävdade hon att jag var trött. Som om hon visste det bättre än jag. Därefter följde en uppvisning av hela mitt känsloregister. Jag var charmerande söt, jag var arg, ja rent ut sagt skritförbannad, otröstligt ledsen, men inget hjälpte mamma var helt iskall. Insikten träffade mig, mamma hade blivit känslolös, inga moderskänslor fanns att spela på. Övergiven fick jag ligga där med gosedjuren som ända sällskap. Mamma satt visserligen bredvid men det räknas inte. Beslutade mig för att skvallra för pappa när han kommer hem, det här ska mamma få sota för. Plötsligt märkte jag att jag somnat - tog i och illvrålade direkt och där kom hon, mamma, suckade lite och så hände det underbara - hon lyfte upp mig. Någon form av moderskänslor fanns tydligen kvar. Sen fick jag ligga i hennes famn och äta och så var allt förlåtet igen. När jag ätit klart la mamma ner mig i vagnen igen, nu skulle vi tydligen mata hästarna. Det gungade så skönt på grusvägen och återigen det där mysiga smattrandet på regnskyddet - Zzzzzzzz.
Lunch:
Biffstroganoff med Ris
Smakade mycket bra enligt både mig och hundarna.
Eftermiddagens akriviteter:
Trött, trött, trött men mamma skulle få igen för förmiddagens synder så jag vägrade sova. Istället var jag sådär härligt gnällig och ingenting föll mig i smaken mer än i några sekunder. Mamma testade allt, vi sjöng, lekte på mattan, gick i gåstolen, satt, hoppade och låg i soffan, läste bok men inget föll mig på läppen. Mamma sneglade på klockan och sa med trött röst "en och en halv timme tills Johan kommer hem", sen upprepade hon detta som ett mantra för sig själv med jämna mellanrum samtidigt som hon hade något stirrigt i blicken. Började allvarligt fundera på vilka psykiska åkommor mamma led av, men så kom jag på det. Hon hade givetvis ångest inför hur pappa skulle reagera när han hört vad hon utsatt mig för imorse.
Sen skulle vi gå på promenad med hundarna och jag hamnade i vagnen och det vet vi ju alla vid det här laget hur det brukar sluta - Zzzzz
